Terje Tönnesen & Norrbottens Kammarorkester 2009-03-22 / Studio Acusticum / Acusticum i Piteå

Just nu är du sugen på att..

Lokaler & Miljöer

Håll dig uppdaterad

Du är här: Start / Studio Acusticum / Terje Tönnesen & Norrbottens Kammarorkester

Terje Tönnesen & Norrbottens Kammarorkester

Nyckelord: terje, violin, pmf, konserthus

Detta evenemang har redan ägt rum. Se kommande evenemang ››

Terje Tönnesen Violin och Dirigent Christian Svarfvar - Violin Mårten Landström - PianoWitold Lutoslawski: Preludier och fuga Felix Mendelssohn: Konsert för violin, piano och stråkar, d-mollLudwig van Beethoven: Stråkkvartett B-dur op 130, i arrangemang för stråkorkester, sista satsen ersatt med Grosse Fuge op 133.

Är det genom att gå tillbaka som musiken går framåt? I olika tider har tonsättare återvänt till Bach för att bli mer experimentella, mer sanna, mer sig själva. I detta förenas Lutoslawski, Mendelssohn och Beethoven och så blir traditionen en ny startpunkt, också för oss.

Den norske violinisten Terje Tønnesen är förste konsertmästare i Oslofilharmonin, men han är också verksam som dirigent och grundade 1977 Det Norske Kammerorkester som han fortfarande leder. Han är också en våghalsig musiker, som bland annat har gjort inspelningar tillsammans med jazzgitarristen Terje Rypdal för skivbolaget ECM.

Ett av hans intressantaste arbeten under senare år är arrangemangen för stråkorkester av Beethovens sena stråkkvartetter. Så här berättar Tønnesen om tankarna bakom projektet: "När jag har lyssnat på kvartetterna har jag ibland kommit på mig själv med att tänka att en stråkkvartett ibland är litet för liten som ensemble för denna musik. I mina arrangemang har jag försökt att förstärka kontrasten mellan de kraftfulla partierna och de intima genom att låta de senare spelas soli, ungefär som i en concerto grosso."

I de sena kvartetterna prövar Beethoven nya vägar, bland annat genom att återvända till tidigare strukturer, som i opus 130 där Mozarts och Haydns divertimenti och Bachs danssviter blir inträdet i ett nytt formspråk. På ett liknande sätt arbetade Mendelssohn, när han bara några år efter Beethovens död gav nytt liv åt Bachs Matteuspassion, och även för polacken Witold Lutosawski fungerade Bachs formtänkande som en nystart i början av 1970-talet, bland annat i Preludier och fuga för tretton stråkar från 1972, där spänningen mellan det kammarmusikaliska och det orkestrala gör musiken på en gång ny och gammal.

Arrangör:PMF